Sen min älskade mamma lämnade oss 😦
Tänker väldigt ofta på henne och gråter fortfarande nästan varje dag. Men igår tänkte jag inte alls på vad det var för datum. Tänkte bara på att det var den sista april. Tänkte inte på att det var den 30 april.
Vi var iväg till idrottsplstsen för lite valborgsfirande. Pojkarna fick åka höskrinda och Lucaz åkte traktor. Dom hade väldigt kul tror jag 🙂
Vi gick långt innan brasan skulle tändas. Men det räckte bra tyckte dom.
Var jag ut på ”stan” för första gången på nästan 9 år.
Det jag förundras över är att det är samma folk ute nu som det var då.
Jag har haft det jätte trevligt med mina vänner Lotta och Monica. Först åt vi god mat och drack gott till det 😉 Sen gick Monica och jag vidare till det enda ”dans stället” som finns kvar i Avesta
Hade det väldigt trevligt förutom att jag kände mig väldigt gammal 😉
Men men, sånt är livet. Man blir äldre och sånt är livet 😛
Imorgon fyller jag år och ser inte fram emot det ett dugg 😦
Hade det varit förra året hade jag tyckt det skulle vara roligt att fylla år 🙂
För då hade allt varit som det ska vara. I alla fall som det varit fram tills mamma dog.
Mamma hade ringt precis 06.35 och gratulerat på födelsedagen. Sen hade hon gjort smörgåstårta och bjudit hem oss på. Det hade varit en glad dag tillsammans med familjen om jag inte jobbat.
Men det kommer aldrig mer att hända. Ingen mamma som ringer och gratulerar på morgonen. Vi får aldrig äta hennes goda smörgåstårta igen. Vi kommer aldrig mer att samlas hemma hos henne igen och det gör såååå ont 😥
Känner bara ångest och nedstämdhet inför morgondagen. Helst av allt skulle jag bara vrida fram klockan så dagen hoppar över och jag vaknar upp och det är den 27 april i stället.
Eller ännu bättre. Vrida tillbaka klockan så dagen mamma dog aldrig existerar.
Jag har varit och försökt gjort lite fint på kyrkogården förra veckan. Det är inte så lätt då det inte finns någon sten där. Men blommorna sätter färg i alla fall.
Ska åka dit med blommor imorgon och tända ljus för min älskade mamma.
Och jag sitter i mammas hus nu. Åkte dit med honom för att han ska kunna sova lite middag 🙂
Värmde på en paj och helt plötsligt började jag tänka på hur lika han och min mamma är på vissa saker då det gäller mat.
Alexander älskar champinjoner och avskyr varma tomater. Äter gärna kanterna på pajen men är inte lika förtjust i innehållet.
Precis så var min mamma. Jag är precis tvärt om 😉
Det är så mycket som påminner om min mamma. Tänker massor på henne hela tiden.
På påskaftonen följde Lucaz med mig till graven för första gången sen julafton. På julafton fick Lucaz ett ångestutbrott och sprang runt och skrek, slogs och sparkade/kastade snö på folk ;(
Men den här gången gick det så bra 😀
Vi tände först ljus på mammas grav och sen ville Lucaz gå runt och titta på andra gravar. Han pratade mycket om mormor och skojade om henne. Han sa bl.a att mormor spöket måste se ut som en kanelbulle för hon var så duktig på att baka bullar 😉
Lucaz pratar ofta om att mormor är ett spöke. När mamma dog sa jag att hon blivit en ängel och flygit upp i himlen. Att det bara var hennes gamla kropp som fanns kvar. Men så är det inte säger Lucaz. Hon är ett spöke och är med oss hela tiden och lyssnar på vad vi säger till henne för hon hör det 😀
I övrigt är det inte så mycket som hänt.
Alex blev väldigt förkyld och febrig. Men han var hur pigg och glad som helst på dagarna. Men på nätterna har han hostat tills han kräkts och varit så nästäppt så han inte kunnat sova 😦
Men natten tills idag så vaknade han bara 2 gånger och tog även sovmorgon tills 07.30 🙂
Det var säkert bara för att jag jobbade natt och han inte kunde hålla mig vaken då. Vilket han gjorde innan 😛
Annars väcker han mig kl 6 också den lilla skrutten 😉
Men idag såg jag ju varför han varit så förkyld. Han har fått 2 nya tänder.Han blir alltid förkyld då den lilla stackaren 😦 Det förklarar även varför han ätit så dåligt den sista veckan.
Men nu är det bara att hoppas på att han sover gott igen. Även när mamma inte jobbar nätter
Med lite påskblommor.
Det känns trist att det inte finns någon sten där eller att det inte finns något gräs 😦
Men man får göra så gott det går.
Hittade väldigt söta påskliljor som jag köpte och ställde dit.
Och som jag skrev tidigare ser jag inte fram emot den över huvud taget i år.
Lucaz har aldrig varit intresserad av det här med buffé och Alex är för liten att förstå sånt än. Så i år slipper jag stå och laga massa påskmat.
Eftersom jag aldrig ens får ett tack av gubben, tänker jag inte göra något åt honom heller. Vill han ha något kan han gott köpa det själv.
Jag har tröttnat på denna otacksamhet från hans sida. Han ska bara ha och ha, men kan ALDRIG ge något tillbaka över huvud taget 😦
Men nu ska jag inte ödsla den lilla energi jag har kvar på att tänka på honom.
Lucaz har det jättebra på Korttids. Han gör stora framsteg där. Efter mötet vi hade har dom försökt med lite trix för att få med honom ut på promenader mm. Innan var det omöjligt och dom fick till och med ställa in sina planer en gång för att han vägrade gå med. Men efter att vi slagit våra kloka huvuden ihop kom vi på att han kände dels inte igen omgivningarna vid Korttids och kände sig vilsen och dels förstår han inte vitsen med att vara ute och gå utan mål. Detta löste dom med en sån enkel sak att Lucaz skulle få posta ett gratulationskort till en kompis. Då blev det en liten ”skattjakt” efter en postlåda. Då blev det ju jätteroligt att vara ute och gå. Skattjakten avslutades på ett konditori där Lucaz köpte den största kanelbullen han sett i hela sitt liv 😉
Han hade blivit så ivrig när han kom in på konditoriet, att han slagit huvudet i glasdisken för han hade inte sett att det var glas framför bullarna. Lucaz säger att han sover så gott på Korttids också och det är så skönt att höra. Jag vill ju att mitt lilla hjärta ska må bra 😀
Alexander har gått och blivit 15 timmarsbarn på dagis eftersom hans pappa inte har sett till att få något att göra på dagarna. Men för Alex blir det nog bara positivt då han får vara oftare på dagis än vad han varit nu. Det blir mer kontinuitet på det hela då han är där 5 timmar 3 dagar i veckan 🙂
Det enda negativa i det hela är väl att jag förlorar den inkomsten jag fått från min man. 3000:- är mycket pengar när man är så gott som ensamförsörjare 😦 Sen har utgifter på 1250:- i månaden tillkommit då klantskallen hade sönder sin tandprotes och var tvungen att skaffa en ny. Ni kan ju gissa vem som får betala den 😦
Gubben äter ju knappast mindre för att han inte har någon inkomst heller.
Men men, det är bara att kämpa på som vanligt.
Usch vad jag är gnällig. Men jag tycker att jag har rätt att få vara bitter när jag har det så här.
Jag vill i alla fall passa på att önska mina läsare en glad påsk 🙂
Kram och tack för att ni läser min gnälliga blogg. Men den är den enda möjligheten jag har att få ventilera mina tankar och känslor.
Jag träffade min älskade mamma för sista gången 😦
Saknar dig så mycket.
Visst har jag kunnat gå vidare i sorgen och till och med kunnat skratta och ha roligt med mina vänner. Som i fredags när vi hade jätteroligt i flera timmar på mitt jobb 🙂
Det var så skönt att inte gråta på en hel dag. Vilket inte hänt sedan mamma gick bort.
Nu är en jobbig tid då påsken är nästa vecka. Vi har aldrig firat så mycket påsk. Men vi var i alla fall hem till mamma och åt påskbord. Sen fick Lucaz så klart påskägg : )
Han är nog en av de få ungarna som blir besviken om han får godis i sitt påskägg. Han är ju inte så förtjust i godis 😉 Men det finns ju såååå mycket annat att lägga i ett påskägg så det har aldrig varit något problem.
Men denna påsk blir inte som den brukar. Som alla andra dagar man träffar sina nära och kära och äter gott, skratta och har trevligt 😦
Nu känns alla helger bara trista och tråkiga. Jag ser människor gå och handla och se så glada ut medan jag själv bara vill gråta. Men men, hoppas det blir bättre med åren, främst för mina barns skull. Inte kul att ha en mamma som bara grinar hela tiden.
Nu ligger mammas hus ute till försäljning. Det är också en jobbig sak. Det är ju MAMMAS hus. Inte några främmande människors hus. Vi har tyvärr inte råd att bo där då jag är ensam om att ha en inkomst. Så vi har tyvärr inget annat val än att sälja. Sen har jag fått så många ”tecken” på att vi inte ska bo där heller. Eller tecken och tecken. Saker som helt plötsligt sluta fungera när jag ville bo där. För att helt plötslig börja fungera igen när vi bestämt oss för att sälja. Jag tolkar det som ett tecken från min kära mor att vi gör rätt som säljer 😉
Idag var Alex och jag till mammas grav. Oftast har han sovit när jag gått och tänt ljus på graven, men idag var Alex vaken så vi gick dit tillsammans. När jag hade tänt ljusen och skulle gå till bilen blev Alex jätteledsen. Han ville absolut inte gå därifrån så vi blev kvar där ett tag. Jag vet inte vad som gjorde att han absolut ville vara kvar men det gjorde ju inget att vi stannade kvar ett tag.
Det ser så tråkigt ut vid graven då det fortfarande ligger en jordhög på graven och att det inte finns någon gravsten där än. Men det blir ju snart vår och då kan jag plantera någon blomma där. Jag som inte kan något alls när det gäller plantering av blommor men jag får väl lära mig. Saknar mamma fortfarande så gör ont 😦
När vi kom hem från kyrkogården ville Lucaz så gärna ut med pappa och Alex och cykla 🙂 Det händer inte så ofta att han tar egna initiativ så det var extra kul. Dom cyklade till tågstationen och satte sig där och fikade innan dom fortsatte till lekparken för att gunga lite. Att jag fick en stund för mig själv skadade inte 😉
Att ett gott skratt förlänger livet. Kommer jag att leva väldigt länge efter att ha tillbringat denna förmiddag tillsammans med min goa vän Hilkka 😀
Jag vet inte när jag skrattade så mycket sist, men det var väääääldigt länge sen.
Hilkka och jag har känt varandra i massor av år men pga min familje situation har jag tyvärr inte haft möjlighet att träffa henne så ofta som jag velat och när vi träffats har alltid något eller båda mina barn varit med. Tills idag så jag kunde vara hemma hos henne alldeles ensam 😀
Det blev mycket prat om gamla minnen. Vi har haft så mycket kul tillsammans och hittat på så mycket tok så vi skulle kunna skriva en hel bok om allt. 3 timmar hos henne gick upp i rök så snabbt. Kändes som om det bara var några minutrar jag var där men helt plötsligt var klockan 12.30 och det var dax hämta barn från skolan.
Den senaste veckan har jag varit riktigt deppig. Visst, det har varit oro för boupptäckningen och det har också bidragit en hel del. Men jag har kommit på att största orsaken nog är att jag känner mig så fruktansvärt ensam 😦
Visst har jag min familj, men Lucaz avskyr när jag är ledsen så jag går här och försöker göra allt för att inte gråta. Min man är inte så mycket stöd han heller och Alex är alldeles för liten för att förstå.
Men jag ska absolut inte klaga. Som tur är har jag världens bästa pappa, som är ett stort stöd och hjälper till med Lucaz 🙂 Min bror och hans familj, mitt älskade jobb och mina älskade vänner. Utan allt detta hade jag gått under.
Men när mamma levde hade vi kontakt flera gånger varje dag. På en gång något hände, både positivt och negativt, kunde jag ringa henne och hon mig Behövde jag ett litet avbrott eller behövde få sova kunde jag alltid åka hem till henne och hon tog alltid emot mig med öppna armar 🙂
Vi hade samma typ av smak när det gällde film och serier på TV. Hon spelade in olika program för att jag skulle få se det, så det fanns alltid något att se på TV när jag var där.
Min mamma var en väldigt vis, påläst och allmänbildad kvinna. Hon kunde så mycket om så många olika saker. Därför hade jag en stor trygghet då jag alltid kunde ringa henne och fråga om råd när det gällde det mesta. Det kunde vara allt från barnuppfostran till matlagning. Hon hade oftast ett gott råd att ge 🙂
Då mycket av min kraft gått åt till att försöka hjälpa och stötta min autistiske son. Fanns hon alltid där för att stötta både mig och honom. Ibland när jag kände att jag inte orkade så kom hon och hämtade honom, så jag hade en chans att vila lite. Lucaz älskade sin mormor mest av allt tror jag. Dom hade ett väldigt speciellt band. Det märktes redan på BB när dom träffades första gången Var det någon som kunde få Lucaz att må bra när han hade det som jobbigast var det hon 🙂
Visst har vi haft våra duster som alla familjer har. Men har vi bråkat har det inte hållit i sig mer än ett par timmar.
Hon har alltid funnits där för mig och min familj och nu är hon borta och kommer aldrig att komma tillbaka.
Inte konstigt att man är ledsen och gråter varje dag av saknad över att ha mist världens bästa mamma 😦
AKsblogg 