Provsvar

Ni som läser min blogg har säkert förstått att jag varit väldigt nere en längre period.

Jag var till läkaren för ett par veckor sen för att ta prover, då jag varit så trött, haft värk, varit deppig mm. Nu har jag fått svaret.
Jag lider av D-vitamin brist.
När jag läser vad symptomen på den bristen är, så stämmer så mycket.

Jag har alltid trott att jag fått i mig tillräckligt med vitaminer då jag äter en multivitamin tablett varje dag som innehåller 150% av RDI av D-vitamin. Men så fel jag haft.
Jag är väldigt lättad att det var ett så ”enkelt” fel 🙂

Har börjat äta extra vitaminer nu som läkaren skrev ut.
Ska bli spännande att se om det blir någon skillnad.  Håller verkligen tummarna att det fungerar nu 😀

Alexander 3 år idag

Jag minns denna dagen som om det var igår.
Chocken på morgonen när jag gick på toaletten, vattnet gick och var fullt med blod.
Telefonsamtalet till förlossningen som i sin tur ringde ambulans. Samtidigt som jag fick ringa mamma så hon skulle hämta Lucaz och karln fick försöka packa ihop BB väskan.
Rädslan att bebisen hade dött och oron för hur vi skulle förklara det för Lucaz i så fall.

Men allt gick bra och kl 20.11 den 30 jan 2011 föddes våran älskade Alexander ❤

Tyvärr har det hänt så mycket tråkigheter detta datum de senaste åren men hoppas på att det blir bättre nästa år.

2012 när det var Alex första födelsedag var det 2 månader efter att mamma gick bort. Jag var väldigt ledsen då att hon inte fick uppleva Alexanders 1 årsdag.
2013 var det första mötet med soc efter att skolan gjort en orosanmälan att vi "misskötte" Lucaz 😦
2014 fick Taginasio veta att nu blir han helt utan ersättning igen. Han har fått den hjälp dom kunnat ge från AF så nu är vi tillbaka på ruta 1 igen.
Nu ska jag försörja en familj på 4 personer på en deltidslön.
Jag som knappt fick det att gå runt med de 3000 jag fick av honom varje månad ska nu försöka få det att gå ihop med ännu mindre pengar.

Det känns hopplöst nu kan jag säga.
På en gång man får näsan över vattenytan ska man tryckas ner igen.
Undrar vad jag gjort för att förtjäna detta. Måste ha varit något riktigt hemskt 😦

Men men, bara att fortsätta kämpa. Har inget annat val.
Får inte bli som förra året när jag var sjukskriven 2 månader. Då brakar ekonomin åt h***ete. Har inte råd att bli sjuk.
Har lyckats fått ihop 163 timmar jobb denna månad.
Det var länge sen det hände sist. Vi borde klara oss nästa månad också. Men blir värre i mars då februari har färre dagar vilket innebär färre timmar.
Men som mamma sa. Man får oroa sig över skridskor när det blivit is. Man ska inte ta ut olyckan i förskott.

Några tankar

Om en människa i din vardag (arbetskamrat, skolkamrat eller liknande) gått igenom väldigt mycket tråkigheter under lång tid.
När denne då inte har orken eller möjligheten att hålla tillbaka sina tårar efter ytterligare ett bakslag. Hur skulle du reagera då?

Skulle du finnas där och försöka stötta personen?
Skulle du tycka det var jobbigt med dennes tårar och vilja dra dig undan personen?
Skulle du beklaga dig till de andra på arbetsplatsen/skolan över hur jobbigt det är med sådana personer som gråter och prata med ledningen?

Jag vet vad jag skulle ha gjort i alla fall

Onsdagen den 1 januari 2014

Hej bloggen!
Då var det ett nytt år igen. Hoppas verkligen att det blir ett bra år.

Igår kväll ringde telefonen ca kl 23.40.
Det ringde från hemligt nummer så jag blev livrädd och vågade knappt svara. Får ångest varje gång det är hemligt nummer efter att läkaren ringde från det när mamma dött. Nu blir jag rädd att det hänt min pappa eller någon annan något 😦

Men det var någon som ville önska mig gott nytt år 🙂
Saken är den att jag inte vet vem det var. Tror det kan vara min vän Hilkka som ringde eller att hon bett någon ringa. Vet inte om det var en kvinna eller man. Personen lät som ett mumintroll. Det vill säga pratade väldigt kraftig finlandssvenska.

Hur som helst sade denna mystiska person att denne hoppades att jag skulle få ett riktigt bra år nästa år. Måste vara någon som läst här då denne sa att jag måste försöka lämna det jobbiga bakom mig och gå vidare. Vilket är lättare sagt än gjort, men jag kämpar med det i alla fall 😉
Den mystiske personen ville även att jag skulle säga gott nytt år på finska och bad mig upprepa onnellista uutta vuotta efter denne.

Saken var den att jag var så ledsen och låg och grät när jag fick samtalet. Kände mig så fruktansvärt ensam och orolig för bland annat ekonomin som är totalt körd i botten.
Men att veta att just den tiden, just då, fanns någon som tänkte på just mig.
Det betydde så mycket för mig så du anonyme kan inte ana 🙂
Du fick mig att leende gå in i 2014 istället för gråtande.
Tänk att en så liten sak kan göra så mycket.

Året började tyvärr inte så bra. Tappade självklart min mobil rakt på en liten sten så glaset är väldigt sprucket 😦
Men har som tur är försäkring på den. Men det är jättetråkigt i alla fall. Vet ju inte hur lång tid det kan ta och få den lagad. Får nog åka till Västerås imorgon och lämna in den tror jag. Det var stängt på försäkringsbolaget idag så jag får ringa imorgon igen.

Nu har jag skrivit av mig lite igen. Bra att bloggen kommer till användning igen.

Önskar er alla en riktigt god fortsättning på 2014.

Gott slut och gott nytt år???

Sitter vid kyrkogården och tårarna bara rinner. Saknaden efter min mor gör ont. Bokstavligt talat känns det som att mitt hjärta ska brista 😦

Många tycker nog att det är patetiskt av en person över 40 att sakna sin mamma så mycket.
Men dom som tycker det, skulle prova att leva mitt liv så kanske dom skulle förstå lite bättre.

Tidigt på morgonen den 30 november 2011 dog mina barns mormor och en väldigt stor del av allt stöd och förståelse jag haft under många år.
Jag har ju min pappa kvar ♥ men det är inte samma sak. Tror många kvinnor har lättare att prata med sin mamma än med sin pappa. Men utan honom vet jag inte hur jag skulle klara mig. Han har hjälpt mig mycket trots allt jobbigt han själv gått igenom.

Men helt plötsligt kändes det som att  jag blev ensam i ett nattsvart kaos.

Förut visste jag att jag hade någon att ringa dygnet runt eller åka hem till för att få vila efter jobb eller vaknätter med barn.
Mamma hjälpte även till mycket med Lucaz när han mådde dåligt. Hon betydde massor för honom ♥
Tror han älskade henne mer än vad han älskar sin mamma och pappa.

Jag älskar mina barn över allt annat. Men när jag kommer hem eftet tex ett dygnspass på jobbet, är jag trött och skulle behöva lite lugn och ro. Men jag har inte den möjligheten hemma. Ibland är jag så trött att jag kan sätta mig i bilen på parkeringen för att få vila lite. Det är enklare på sommaren än nu på vintern.

Men det absolut värsta är att jag har nästan ingen att prata med 😦
Det skulle vara skönt att bara få gråta ut eller vräka ur sig alla problem och oro som finns innuti mig.

Detta är tredje jul och nyårshelgen utan mamma.
Det har inte varit mycket till firande för våran del.
På julafton kom pappa upp och vi åt smörgåstårta i stället för en massa julmat.
Pojkarna har inget intresse av julmat än så länge. Det är bara julklapparna som är intressanta.
Idag blir det bara julmust och popcorn till kvällen. Det är pojkarnas favorit. Båda två har ju lyckats fått feber igen, så det blir tidigt i säng för både dom och mig.

Önskar de som läser detta ett gott slut och ett bra 2014

Länge sen sist

Såg att det är över ett år sedan jag skrev mitt förra inlägg, men tiden räcker inte till känns det som.

Då bloggen är mitt ställe att få skriva av mig, blir det att jag skriver under den här tiden på året då jag mår som sämst 😥

Nästa vecka är det 2 år sedan mamma dog. Det är som att jag återupplever allt på något konstigt sätt. Det börjar i slutet på september med att jag börjar deppa ihop. Det kan ju ha med ljuset mm att göra också. Men det blir väldigt påtagligt då.
Ju deppigare jag blir desto jobbigare blir saknaden efter min kära mor. Åhhhhhh vad jag saknar henne 😥 😥 😥

Känner mig sååååå ensam. Jag saknar verkligen vuxet sällskap.
Skulle vara underbart att kunna umgås med någon under en hel dag.
Kunna ha någon att prata med om allt och inget.
Jag älskar mina pojkar över allt annat <3, men behovet av vuxet sällskap är väldigt stort när man mår dåligt.
Ha någon att dela sina bekymmer med. Kunna få råd och tips av mm.

Jag hade alltid min mamma jag kunde ringa när hon levde 🙂 Hon var alltid ett stort stöd för mig ❤
Nu när hon inte längre finns känns det som ett hål i hjärtat. Det hålet blir bara större och större ju närmare 30 nov vi kommer.

Något som är väldigt tråkigt är att jag bävar inför julen. Jag gillar inte julen alls nu för tiden 😦
Julen var alltid trevlig när mamma levde. I år är det tredje julen utan henne och jag har redan ångest.
Vet även att tomten inte blir så snäll i år, då ekonomin är i botten (som vanligt).

Jag vet att saker inte är allt. Men jag vill kunna ge mina barn det dom önskar och det kan jag inte göra i år. Önskar jag hade kunnat tjäna ihop extra på något sätt, men det är för sent nu.

Nä nu har jag inte tid att gnälla mer. Snart blir det full rulle här igen.

Önskar er som läst detta en riktigt bra dag

Lite nytt

Ja var ska jag börja någon stans?
Jag kör väl på i den ordningen saker har hänt 😉

Kan börja med att min älskade Lucaz har börjat med medicin då han troligen även har ADHD, förutom sin autism 😦
Det kändes jobbigt att få veta det. Men det är 1000 gånger jobbigare att veta att ens barn inte mår bra. Nu fanns det i alla fall en chans att kunna hjälpa honom så han kunde få må bra Jag har hela tiden varit skeptisk till att medicinera honom då jag trott att medicinen skulle förändra honom. Men nu önskar jag att han hade fått prova det tidigare.


Han mår så bra av medicinen 😀


Han är mycket lugnare och har inte samma tvång att tex sitta vid datorn hela tiden. Han är inte lika aggressiv och får utbrott hela tiden när saker inte blir som han tänkt sig. Han är glad och pigg nu mitt Jag är så glad att jag vågade prova medicinering då den gör honom så gott.


Han vågar prova nya saker också. Som igår kväll var han ute med ett par kompisar på en bus eller godis runda. Han hade till och med på sig en pappersmask. Något sådant hade varit otänkbart för bara några veckor sedan. Han tyckte det var jättekul. Trots att det bara var en som öppnade dörren och inte hade godis hemma 😛


Han gillar skolan igen också 🙂


Han protesterar inte när han ska dit längre. Innan var det gråt och skrik varje morgon för han hatade skolan sa han 😦


Det känns underbart att se honom så glad 😀

En annan sak som hänt sedan sist är att mammas gravsten äntligen kommit på plats och att jag kunnat få göra lite fint åt henne 🙂
Nu känns det så fridfullt att besöka kyrkogården Jag är så nöjd över valet av stenen som jag och brorsan valde.


Den är så vacker. Hoppas att mamma också skulle ha varit nöjd över den också.

Jag saknar mamma så mycket 😦
Förra veckan var jag väldigt deppig. Jag kunde inte sova på nästan en hel natt utan låg och grubblade en massa. När jag väl somnade vid 4 tiden på morgonen drömde jag om henne.
I drömmen var jag på väg in på lasarettet i stan. Då får jag helt plötsligt se henne komma ut från entrén. I drömmen visste jag att hon var död och trodde att jag såg i syne. Men hon kom emot mig. Hon sa ingenting. Jag kastade mig om halsen på henne och kramade henne. Hon kramade tillbaka och jag minns den härliga värmen i hennes kram Jag berättade för henne att jag älskar henne så mycket och att jag saknar henne massor. Helt plötsligt var hon borta och jag vaknade efter att drömt en massa konstigt.


Men jag hade fortfarande kvar känslan av hennes kram. Det kändes som att jag fick säga sånt till henne, som jag var så ledsen att jag inte hann säga innan hon dog.

Bara några dagar tidigare hade min svägerska också drömt om mamma. Hon visste också i sin dröm att mamma inte levde.
Tycker det är konstigt att vi båda drömmer lite liknande saker nästan samtidigt. Fast i hennes dröm var dom och hälsade på henne i huset hon bodde i innan.
Man vet aldrig. Kanske mamma kom och ”hälsade på oss” genom våra drömmar. Man kan ju alltid hoppas

Nu ska jag försöka sova lite. Pojkarna har varit uppe sen före 5 i morse och det har varit fullt ös hela dagen. Är inte så lite trött jag inte 😛

Får se när bloggen blir uppdaterad nästa gång. Händer ju inte så mycket att skriva om i mitt liv 😉

En liten uppdaterIng

Nu tänkte jag göra en liten uppdatering av bloggen. Jag glömmer ofta bort den och när jag kommer ihåg den finns det ingen tid för uppdatering 😉

Det är inte så mycket intressant att skriva om men kan ju försöka minnas lite av det som hänt i alla fall.

Kan börja med resan Lucaz och jag gjorde till Stockholm. Vi hade det verkligen underbart tillsammans 🙂
Dagarna tillbringade vi på Grönan för att somna utmattade på hotellet när kvällen kom 😉
Vi behövde verkligen den tiden tillsammans

För ett par veckor sedan åkte Lucaz jag och min pappa till Norge för att hälsa på min bror med familj 🙂
Resan tog nästan 10 timmar dit men Lucaz fixade det galant Vi kom dit på fredagskvällen så det var bara att äta lite och åka till hotellet för att sova.


På lördagen åkte vi tidigt till brorsan. Dom bor så otroligt fint uppe på ett fjäll.

Lucaz lekte i flera timmar med sina kusiner och hade det jättekul. Vi var till en park där barnen lekte med såpbubblor och hade jätteskoj. Tyvärr började det spöregna efter ett litet tag så det var bara att åka hem igen.

När vi kom tillbaka till brorsan fick jag äran att ta ett lyxbad i deras Bubbelbad. Jag fick testa något nytt då. Bubbelbad med skum. Kan säga att det inte är någon vidare kombination 😉
Jag la mig ner i badet och njöt för fulla muggar. När jag vaknar till ”liv” kan jag inte se någonting. Det var över 1,5 meter bubblor i duschkabinen. Jag fick mig verkligen ett gott skratt samtidigt som jag fick lite panik över hur jag skulle få bort allt skum. Men det slutade lyckligt i alla fall 🙂
Tidigt på söndagen åkte vi hem igen och den resan tog bara lite mer än 8 timmar. Det var så härligt att få träffa Alex igen som jag saknat massor under helgen

I natt drömde jag om min älskade mamma. Drömde att jag fick ett telefonsamtal från ett lasarett att brorsan skjutsat in henne. Jag skyndar mig dit och ser min älskade mamma i rullstol. Det verkade som om hon fått en stroke. Halva ansiktet hängde lite och hon hade svårt att prata. Men hon skulle försöka skoja i alla fall Saknar henne så mycket Snart är det jul och jag har börjat få ångest. Vill ju att hon ska fira jul med oss och att allt ska vara som vanligt. Men det kommer aldrig bli så mer och det gör mig så ledsen.


Men hoppas verkligen denna jul blir bättre än den förra. För mina pojkars skull så ska jag göra allt jag kan för att dom ska få en härlig jul.

Länge sen

Nu var det väldigt länge sen jag uppdaterade bloggen men jag har varken haft ork eller tid.

Det är en hel del som hänt. Både positiva och negativa saker sedan sist. men orkar inte skriva om de negativa så jag riktar in mig på de positiva i stället.

Kan bärja med att vi äntligen fått mammas hus sålt 🙂 Trodde aldrig att jag skulle hinna bli färdig. Men på något sätt så hann jag allt som skulle göras. Även om det såg väldigt mörkt ut flera gånger och jag höll på att hamna i en depression 😦 Men det gick bra och jag önskar paret som flyttade in där all lycka ♥

Sen har vi äntligen beställt en gravsten till min älskade mammas grav ♥ Den kommer att monteras upp någon gång i september. Ska bli så skönt när den äntligen kommer på plats. Kommer att bli så fint tror jag. På stenen kommer det även att stå ”minnena är många och saknanden är stor”. Min kompis Hilkka la upp en bild på en sten hon köpt till sin pappas grav med dom orden och det gick rakt in i mitt hjärta. Det är precis så jag känner. Saknar min mamma så otroligt mycket 😦

Alexander har hunnit bli 1.5 år. Fattar inte var tiden tar vägen. Han utvecklas hela tiden. Han sköter sig exemplariskt på dagis och det är så skönt att höra allt beröm om hur duktig och snäll han är ♥ Han har blivit en väldigt bestämd liten herre som kan allt själv, tycker han 😉 Men det är precis som det ska vara så det är bara att bita ihop. NEJ har blivit ett ord som är jätteskoj så det får jag försöka använda så lite som möjligt för annars gör han allt han inte får 😛

Lucaz har haft perioder som inte varit så bra. Men det är bara att försöka glömma och gå vidare. Han har ju även perioder då han är världens goaste snällaste kille ♥ Igår till exempel hade han hjälpt til att duka och skära tomater på korttids 😀 Han har även varit med mig och storhandlat och hjälpt mig scanna varor. När han blev trött satte han sig och tittade på film så jag kunde handla färdigt. Det kallar jag ett stormsteg i rätt riktning 😀 Jag har bokat 2 hotellövernattningar i Stockholm för bara han och mig nästa vecka. Då ska det bara vara vi och han ska få rå om mig själv under den tiden ♥ Hoppas att det blir fint väder så vi kan gå på Gröna lund och Skansen. Men vi tar det i hans takt. Ingen stress. Det är sånt som är viktigt när man har ett barn med ett funktionshinder. Att inte bara tänka på sig själv utan på honom.

Jag började min semester i morse 😀 Nu ska jag vara ledig fram till 22 augusti. Inte helt fel det inte. Känner att jag måste vara ledig för att orka bearbeta allt som vanligt. Hade inte varit fel att få åka iväg själv och vila upp mig. Men jag får vila så gott det går i alla fall.

Tömmer huset

Nu var det en evighet sen jag uppdaterade bloggen. Men jag har inte haft varken tid eller ork att göra det innan.

Sitter hemma i mammas hus och försöker samla ork för att ta itu med allt som ska göras innan torsdag då jag hyrt en skåpbil för att köra skräp till tippen.
Det kommer några och tar hand om resterande plock så att säga. Det jag behöver göra är att kasta skräp och ta hand om saker jag vill ha kvar.
Torsdagen den 28 kommer det en städfirma och städar. Då måste allt vara klart.

Det jobbiga är att jag har ingen ork alls 😦
Jag sover inte på nätterna och försöker plocka så mycket som möjligt på dagarna. Men det känns som att jag bara flyttar allt från ena stället till det andra.

Det är jobbigt att städa ur mammas hus både psykiskt och fysiskt. Hittar så många saker efter henne som gör att jag mest sitter och gråter.
Födelsedagskort, foton och sen allt det andra som en människa samlar på sig under ett helt liv. Jag har tyvärr ingen stans att göra av allt så vi har försökt göra oss av med så mycket som möjligt.
Jag vet att många av sakerna hamnar hemma hos folk som min mamma tyckte om och det känns skönt 🙂

Nä nu måste jag försöka samla ihop mig och fortsätta. Även om det tar emot 😦